Tack!

Vart ska man börja? Helt ärligt?
Livet har tagit ett språng rakt upp i luften så att det pirrar till i magen, ända ner i tårna. Bara för att vänta och få se var man landar. Det ser dock jävligt bra ut med tanke på hur det är nu! Har genomgått en depression, där varje kväll, har min känslor tagit över och jag har inte vetat var jag ska ha tagit vägen. Inte ens i mina drömmar kunde jag fly! Men nu är det bättre. Mycket bättre och det blir bara bättre för varje dag som går! Jag har speciellt mina vänner att tacka som har sett mig under denna period och som gett mig en annledning till att skratta, le och vara glad!
-------------------------------------------------------------------------------------
Tack Linnea för att du kramar mig varje dag i skolan. Tack Daniel för att du ger mig råd, ser mig när det behövs och lyft min blick mot högre mål. Tack Mostafa för att du får mig att skratta. Tack Marcus för att det alltid går att ringa dig när jag behöver prata. Tack Kevin för att du har hjälpt mig att inte tänka på allt det dåliga. Tack Petter för att du var där genom det värsta. Tack William för att du har pratat med mig när jag ringt och varit där för mig när det vart svårt. Tack Jonas för att du får mig att le i skolan. Tack Love för att du har svarat i telefon och pratat vett i mig när jag behövt. Tack Marian för att du försökt hjälpa mig och fått mig tänka på annat. Tack Line för alla bra dagar med dig. Tack Frida för att jag kan vara mig själv med dig. Tack Sanna och Rasmus för att ni är som ni är. Tack Connor för att du är rolig och får mig glad. Tack Rasmus för att du skriver ibland och får mig på bättre humör. Tack Hedvig för alla gånger du kramar om mig. Tack Lucas för alla gånger vi pratat. Tack Oscar för alla gånger vi pratat på bussen. Tack Max för att du bara är där.  
 
osv.
 
 
Tack för att ni bryr er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0